Kurdisk identitet

UPPSALA UNIVERSITET
Sociologiska Institutionen

Den kurdiska identitetsförändringen och de
förutsättningar under vilken den sker

Författare:
Magnus Ahlqvist
Siawash Goudarzi
Handledare:
Rolf Bucht
14-15 Januari 2003

Inledning

Kurdfrågan har under de senaste decennierna varit upphov till en av mellanösterns mest tragiska konflikter. Tusentals kurder har blivit dödade eller tvingade att fly från sina hem. Samtliga av de regimer som innehar den politiska makten i kurdistan har gjort sig skyldiga till övergrepp och brott mot folkrätten. Samtidigt är den en av de frågor som under samma tid varit mest negligerad av världens makthavare. Det var endast på grund av kurdernas roll under Gulfkriget i början av 1990-talet och den kurdiska diasporans inverkan som frågan slutligen lyftes upp på den internationella arenan. Under vårt årtionde har Turkiets eventuella inträde i den Europeiska Unionen lett till att man börjat lägga märke till dess behandling av sin kurdiska minoritetsbefolkning. Förtrycket mot kurderna och kurdfrågans inverkan på dagspolitiken är båda goda skäl till att studera saken närmare.
I Sverige förs en diskussion om kurdernas integration i det svenska samhället. Det verkar som om kurderna är en av de grupper som har svårast att finna en plats i den svenska gemenskapen. Den allmänna mediebilden av kurderna präglas av stereotyper, hedersmord och svartmålning.
Etniciteten är den gemensamma nämnaren för dessa vid första anblicken så vitt skilda frågor. Konflikten i Kurdistan kan hävdas bero på att kurderna är förtryckta på grund av sin etniska tillhörighet. Integrationen i Sverige och Europa kan bero på hur man uppfattar och hanterar etniciteten hos både svenskar och kurder. Den miljö och de förutsättningar för skapandet av en kurdisk identitet som råder i Sverige skiljer sig radikalt från den rådande ordningen i kurdistan. Det öppnar upp ett tillfälle att studera hur etniciteten relaterar till och påverkas av det omgivande samhället.
Utöver det ovan nämnda föreligger det inom sociologin så väl som inom den övriga samhällsvetenskapen ett behov av att utveckla den diskurs som rör migration och etniska relationer. Uppsatsen blir förhoppningsvis ett bidrag inom det området och en av ambitionerna är att på ett klart och redigt sätt redogöra för en del av de teoriskolor som finns inom området samtidigt som de tillämpas på kurderna som ett specifikt fall.

Syfte och frågeställningar

Syftet med den här uppsatsen är att analysera hur den kurdiska identiteten förändras när den kommer i kontakt med det svenska och europeiska samhället. Den behandlar även under vilka förutsättningar identitetsförändringen sker.
Den svenska hemspråks- och minoritetslagstiftningen samt den lagstiftning som berör yttrandefriheten jämförs med en tolkning av turkisk rätt. Förhoppningen är att därigenom kunna diskutera hur den högre grad av frihet som erbjuds i den svenska rättsordningen påverkar det kurdiska språket och den kurdiska identiteten.
Den kurdiska litteraturen används även den som en indikator på den kurdiska identiteten. Utgivningen av kurdisk litteratur i Sverige jämförs med den i Turkiet. Därigenom belyses litteraturens roll i etnicitetsfrågan.
Kurder i diaspora och Sverige diskuteras. Det tar sig formen av hur den nya miljön påverkar den kurdiska identiteten samt vilka andra faktorer som inverkar.
Kurdiskt utnyttjande av den moderna kommunikationsteknologin och opinionsbildning belyses genom en studie av MEDYA-TV, en kurdisk tv-station. I anslutning till det diskuteras även Internets inverkan.
Som en bakgrund till ämnesdiskussionen behöver man klargöra och definiera några av de centrala begrepp som bildar basen för diskussionen. Därför kommer viss vikt läggas vid definitionen av etnicitet, nationalism och nationen samt den effekt den kurdiska diasporan har på identitetsskapandet. Under den diskussionen argumenteras även för språkets roll som etnisk markör och samlande kraft.


Avgränsning

Uppsatsen behandlar kurdernas situation i Sverige och Europa relaterat till situationen i Kurdistan. Tonvikten ligger till viss del på Sverige och Turkiet. Den bör inte ses som en heltäckande studie av den kurdiska identitetsförändringen. Förhoppningen är dock att man genom en belysning av några av de faktorer som har betydelse för etniciteten och identitetsutvecklingen kan få en bild av situationen.


Metod och Material

Uppsatsen är av förklarande slag. Med det menas att ambitionen är att förklara inte bara hur den kurdiska identiteten förändras utan även varför den förändras så som den gör. Det görs genom en kvalitativ studie av i huvudsak sekundärkällor. Dessa utgörs av akademisk litteratur samt rapporter skrivna av svenska myndigheter och andra organisationer. De primärkällor som förekommer är förfrågningar via e-mail samt information från en kurdisk tv-station.
Validiteten i undersökningen förtjänar att diskuteras. Studiet av bokutgivning bör utan tvekan kunna ses som direkt kopplat till den kurdiska identiteten. Litteratur och språk utgör en viktig del av kulturen och en studie av det slaget bör vara en bra indikator för identitetsutvecklingen. Validiteten i en jämförelse mellan svensk och turkisk rätt är mer diskutabel. Det kan hävdas att man genom att studera lagstiftningen inte utvinner någon information om etniciteten. Förhoppningen i vårt fall är dock att genom lagstiftningen kunna få en indikator på hur samhället är konstituerat och på vilket sätt det påverkar den kurdiska identiteten. Rätten ses som en kodifiering av samhällsnormerna. Den diskussion som följer genom komparationen av de två lagrummen kan då leda till en förståelse av hur identiteten som sådan påverkas.


Teoridiskussion och utveckling av de teoretiska argumenten

Det här avsnittet skall behandla den teoretiska grunden för framställningen. De viktigaste teoretiska begreppen i uppsatsen är utan inbördes rangordning etnicitet och nation, nationalism samt diaspora. Det beror på att man genom att tillämpa dem kan få en god förståelse för vad den är som egentligen utgör den kurdiska identiteten. Vi skall nedan argumentera för att etniciteten skall ses som något föränderligt och till viss del skapat. Det gör att vi måste fundera över nationalismen och dess roll. På vilket sätt har den påverkat och förändrat etniciteten? Diasporan kommer in i diskussionen på grund av att den skapat de förutsättningar som nationalismen arbetar inom. Kontentan av ovanstående blir att etniciteten i diasporan påverkas av nationalistiska och andra krafter. De förhållanden som råder i diasporan påverkar på vilket sätt de förändrande krafterna kan verka och det gör att den kurdiska identiteten förändras på ett visst sätt. Kopplat till syftet för uppsatsen betyder det att kurderna i Europa förändrar sin identitet på ett specifikt sätt. De influenser de får är av ett visst slag och de beror på att de är i diaspora. Den insikten gör att man i förlängningen på ett bättre sätt kan svara på hur de europeiska kurdernas identitet förändras.

Etnicitet

Då vi diskuterar etniciteten skall vi inledningsvis utgå från tanken att gruppen och identiteten bildas i samspel med varandra. Det medför att vi ser den etniska identiteten som en föränderlig social process. Det perspektivet möjliggör en diskussion av identitetens och gruppens inbördes relation utifrån ett primordialt och ett situationellt perspektiv samt en fokusering på klargörandet av hur etniska grupper definieras enligt ett objektivt respektive subjektivt synsätt. Då vi utrett detta inriktas diskussionen på att sammanfatta det som framkommit samtidigt som vi söker en hållbar teoretisk definition på etnicitet.

Utgångspunkten för diskussionen blir de Vos tolkning av Durkheims påstående att man bör se människan som en social varelse som åstadkommer sina reella och ideella uppfattningar om jaget delvis utifrån känslan av att tillhöra en grupp (Romanucci: 1995: 42). Gruppen och identiteten utvecklas i kontakt med varandra. Den identitet som gruppmedlemmen har är beroende av den grupp han tillhör och identiteten påverkar i sin tur gruppen (Guibernau 1997: 7). Detta betyder sammantaget att den etniska identiteten kan ses som en social process (Romanucci 1995: 17).
Etnicitetsskapandet är en process som kan beskrivas som ett historiskt och socialt skapande av en individuell och kollektiv identitet. På grund av att de sker i en social kontext förändras ständigt de språkliga uttryckssätt och kulturella sedvänjor genom vilken en känsla av kollektiv identitet skapas och förs vidare från generation till generation. Etniciteten är inte given utan tvärtom föränderlig till sin natur (Castles 1998: 31). Av det kan man dra slutsatsen att vi mer precist behöver studera identitetens och gruppens relation till varandra samt vad gruppen egentligen består av.

Den primordiala synen på etnicitet innebär att man ser identiteten som något förhållandevis beständigt. Geertz menar till exempel att det är nästintill omöjligt att stå emot den bindning som uppstår då man föds in i en speciell religiös samhörighet, talar ett speciellt språk och följer vissa sociala sedvänjor (Castles 1998: 31). Beroende på hur man tolkar honom kan man dra slutsatsen att han ser etniciteten som nästintill instinktiv och oföränderlig. John Rex inlaga i diskussionen pekar dock på att Geertz menar att man på grund av att etniciteten är en social process inte kan hävda att den är oföränderlig. Det faktum att det rör sig om en social, tillskriven syn på identiteten gör att den per definition är föränderlig (Rex 1985: 26f). Även den primordiala synen utgår alltså från en social kontext. Man kan sammanfatta den primordiala etnicitetssynen som att den ser etniciteten som ett socialt men ändå beständigt fenomen.
Det primordiala synsättet tillför insikten om att de etniska och kulturella krafterna har en ibland övermäktig inverkan på den enskilde. Det faktumet gör att man vid studiet av etnicitet bör ta hänsyn till att det för den enskilda människan kan vara svårt att förändra eller ens se sin egen identitet.

Den situationella etnicitetssynen utgår från att etniciteten är föränderlig. Det inbegriper att etniciteten genomgår en informell förändring beroende på hur den sociala situationen förändras. Det betyder även att medlemmarna i en specifik grupp kan bestämma sig för att låta etniciteten vara ett kriterium för självidentifikation när det framstår som nödvändigt eller användbart (Castles 1998: 31, Romanucci 1995: 17, 24). De Vos nämner som exempel på det Schamas beskrivning av hur en grupp nordholländska kalvinistiska lärjungar på 1500-talet skapade en etnisk grupp för att särskilja sig från sina sydliga grannar. Detta berodde på att man ville säkerställa att man fortsatte att vara oberoende av de spanskkontrollerade områdena längre söderut (Romanucci 1995: 24). Kurderna har på ett liknande sätt under de senaste decennierna arbetat för att skapa en gemensam kurdisk identitet.
Rationaliteten är en viktig del av det situationella synsättet. Med det menas här att det förutsätts att det finns en medveten tanke och planering bakom identitetsförändringen. Det perspektivet är värdefullt att ha i åtanke då den möjliggör insikten att etniciteten kan användas för att manipulera människor och grupper. Därmed kan man antagligen på ett bättre sätt förstå etniciteten som sådan. I vårt fall betyder det även att vi kan uppmärksamma det sätt på vilket nationalismen har verkat för att omforma den kurdiska identiteten.

Diskussionen ovan har betraktat gruppen som en tydlig och klart urskiljbar enhet. Vi har utgått från att det finns specifika etniska markörer. Dessa kan inkludera bland annat språk, religion, utseende, traditioner och klädedräkt. Vi har även utgått från att det går att studera dem på ett objektivt plan. Det innebär att man ser dem som självständiga enheter som kan studeras oberoende av hur de uppfattas av de olika grupperna och dess individer.
Den uppfattningen finns det dock anledning att ifrågasätta. I kurdernas fall är den mest uppenbara anledningen att de som folk varit åtskilda under långa tidsperioder. Det bör rimligtvis leda till att det som är specifikt och unikt kurdiskt har blivit uppdelat och förändrat även det. Hylland Eriksen påpekar även det faktum att det vid det praktiska studiet av etniska grupper kan vara svårt att avgöra var gränsdragningen mellan olika grupper går (Guibernau 1997: 8). De etniska markörerna är dock verkliga och fyller en viktig funktion. De understödjer nämligen människans i hennes försök att uppfylla sitt behov av att definiera sig själv i sociala termer (Romanucci 1995: 25). Genom att de är ett gripbart sätt att peka ut vem man är och var man hör hemma skapar de trygghet hos både individen och gruppen. I kurdernas fall borde språket vara en stark markör av kurdiskhet. Språket är dessutom av yttersta vikt som en markör i den kurdiska diasporan. Genom att främja användandet av kurdiskan så verkar man för att den kurdiska identiteten bibehålls även om kurderna är skiljda från kurdistan. Problemet ur etnicitetsskapande synpunkt är att kurderna på grund av diasporan utsätts för externa påtryckningar. Även om kurderna är en folkgrupp som tenderar att bevara sin kultur leder ändå livet i ett annat land till att människorna skaffar sig nya vanor, språk och seder. De etniska markörerna blir därmed inte lika tydliga. De är inte längre lika självklart var gruppgränserna går. De etniska markörerna tjänar bra som riktmärken men inte som fullständiga kartor över det sociala landskapet.

Det faktum att de etniska markörerna börjar upplösas gör att man kan söka andra sätt att definiera kurderna. Då kan man använda ett subjektivt synsätt. En av de definitioner som Socialstyrelsen föreslår för etnisk identitet är:

Etnisk identitet kan definieras som en kollektiv, av individen
självupplevd och medveten, emotionellt laddad,
kognitivt meningsfull, och, som regel, av andra
bekräftad/tilldelad identitet.
(SOS 1999: 6: 31)

Den definitionen verkar inspirerad av det subjektiva synsättet. Den innebär att man tar hänsyn till hur de kurdiska individerna och gruppen som helhet betraktar sig i förhållande till andra.
Om de känner sig annorlunda än andra är det en aspekt man bör ta hänsyn till i bedömningen (Svanberg 1992: 13f, 405). Fördelen med det är att man då inte ödslar tid på att försöka dela in människor i svårfångade grupper utan istället kan koncentrera sig på de problem som eventuellt uppstår på grund av att människor uppfattar sig som annorlunda. I kurdernas fall bör man också minnas att de på grund av historiska omständigheter är en väldigt heterogen grupp. Under den absoluta merparten av sin historia har de varit styrda av utomstående härskare. Deras geografiska hemområde har styckats upp i olika delar och därmed har de olika kurdiska subgrupperna utvecklats åt olika håll.

Ovan har vi pekat ut några av de teoriskolor som används för att studera etnicitet. Mot bakgrund av det är det nu dags att försöka sammanfoga detta till en hållbar teori för hur man bör utforska det här området.
Vår mening är att man bör ta hänsyn till den primordiala insikten att etniciteten är något beständigt. Samtidigt är det tydligt att den på grund av sin sociala natur är något som kan förändras. Det gör att man bör avhålla sig från tolkningen av etnicitet som något instinktivt eller givet.
Den subjektiva synen tillför en mycket viktig aspekt i och med att den öppnar upp för en diskussion om den medvetna exploateringen av etniciteten av politiska och ekonomiska skäl. På grund av svårigheten med gränsdragningen mellan olika grupper förefaller det rimligast att anamma den subjektiva synen på etnicitet. Människan är en social varelse som styrs av hur vi uppfattar världen. Vad det är som styr den uppfattningen är oändligt mycket viktigare för att lösa våra meningsskiljaktigheter än vilken skillnad det gör att vi har olika vanor.

Vid studiet av kurdernas situation bör man alltså använda sig av en subjektivt inriktad teori. Detta beroende på att det kan vara svårt att definiera kurderna enligt en objektiv modell. Man bör även vara medveten om att etniciteten som ett socialt fenomen förändras över tid och beroende på de yttre omständigheterna. Man bör även ta hänsyn till att det för den enskilde individen vara svårt att överhuvudtaget bli medveten om etniciteten. Att identiteten och gruppen är intimt sammankopplade bildar grunden för hela arbetet.


Nationalism

Nationalismen är ännu ett begrepp som är av central betydelse i vår diskussion. I kontext av den aktuella uppsatsen kommer nationalismen som fenomen att användas för att förklara delar av den kurdiska identitetsutvecklingen. Vi kommer däremot inte att analysera hur nationalismen på det politiska planet påverkat den kurdiska nationsbildningen. Det skulle kräva en studie av de kurdiska partierna och det kurdiska politiska livet som går utöver syftet med uppsatsen. Istället skall vi anta att det finns en bred strömning av nationalistiska tankar som genom språklig och medial styrning påverkar identiteten.
Nationalismen är en politisk princip som menar att den politiska och den nationella enheten skall vara överensstämmande (Gellner 1983: 1). Med det menas att den politiska makten över ett territorium skall innehas av det folk som bebor det området. Detta påstående ställer oss inför en rad problem. Vi behöver bland annat förstå vad som menas med den politiska och den nationella enheten.
Den politiska enheten borde utgöra någon form av statsbildning eller annan form av organiserat styre. Gellner definierar staten genom en utveckling av Webers teorier om våldsmonopolet. Han menar att staten bör definieras som institution eller samling av institutioner som arbetar med upprätthållandet och genomdrivandet av den allmänna ordningen. Den existerar där specialiserade myndigheter för upprätthållandet av ordningen har separerats ut från resten av det sociala livet (Gellner 1983: 4).
Den nationella enheten är ett begrepp som är något mer undflyende. Han torde här referera till nationen. Nationen är ett begrepp som delar många drag med etniciteten. Den bygger på samma kulturella grunder som denna och det kan antas vara möjligt att diskutera de två begreppen gemensamt. Tägil menar att en nation kan ses som en gemenskap baserad på kulturell kommunikation, där gemenskapen avgränsas och hålles samman genom en gemensam kulturell identitet i meningen gemensamma värderingar, normer och idéer, liksom också gemensamma preferenser och prioriteringar i fråga om attityder och beteende i olika situationer. Till det lägger han att det finns en koppling till ett geografiskt territorium (Tägil 1993: 16ff). Den definitionen har uppenbara likheter med en möjlig beskrivning av etniciteten. Den stora vattendelaren verkar vara kravet på en koppling till territoriet. Genom att de två begreppen försöker beskriva så pass liknande saker kan man nog utan oro använda liknande analysinstrument för att förklara dem.
Det intressantaste i Tägils definition är att han sätter som utgångspunkt att nationen baseras på kulturell kommunikation. I kurdernas fall är detta högst relevant. På grund av att de befinner sig i diaspora saknar en stor andel av nationen en direkt koppling till territoriet. Om man då satt kommunikationen i centrum innebär det att man kan hävda att nationalismen kan verka fristående från territoriet. Huvudsaken är att det finns möjlighet att kommunicera och binda samman nationen. Territorialiteten förlorar i betydelse.
Nationalismen har så som tidigare framförts som mål att staten och nationen skall höra samman. Det vill man på grund av att man anser att nationen skall vara oavhängig av varje annan grupp (Tägil 1993: 20). Den självständigheten uppnås genom innehavet av den politiska makten över territoriet. Betonandet av kommunikationen som grund för nationen möjliggör dock att nationalismen utvecklar nya strategier för att åstadkomma sitt mål. I kurdernas fall skulle det kunna vara att man använder modern teknologi och språket för att skapa en nationskänsla. Den skapas oberoende av territoriet. Man uppnår då en nationalkänsla som understödjer kampen om den politiska makten över territoriet.


Diaspora

Begreppet diaspora innefattar en etnisk eller kulturell grupp i exil. Ett utmärkande drag är den (föreställda) existensen av ett hemland från vilken folkgruppen fördrivits och kring vilken det har utvecklats en övertygande mytologi. Robin Cohen har vidgat begreppet till att omfatta ett brett spektrum av exilgrupper – exilsamhällen som uppstått på grund av arbetskraftsmigration, handel och kolonisering. Karakteristiskt för de flesta diasporaer är att de är spridda över flera olika stater (SOS 1999: 6: 39).
Denna definition av diaspora ser ut att kunna innefatta kurderna. De har fördrivits från sitt hemland, de är spridda i flera olika stater och det finns en gemensam önskan om att återvända till kurdistan.
Den kurdiska diasporan har fått effekter på den kurdiska identiteten. Den har inneburit att kurderna kommit i kontakt med andra folkgrupper. Den har även angivit under vilka förutsättningar nationsbyggandet kan ske. Detta har påverkat hur den kurdiska identiteten ser ut.


Lagstiftningens inverkan på identiteten

Det här avsnittet skall behandla hur lagstiftningen påverkar den kurdiska identiteten. Det görs genom en jämförande studie av utvalda delar av den turkiska och den svenska lagstiftningen. Det rör sig främst om de delar av rättsordningen som har en direkt påverkan på kurderna och deras livssituation.
Lagstiftningen ses i den här framställningen som en kodifiering av de normer som styr statens och samhällets agerande. Det gör att lagstiftningen kan användas för att förklara den kurdiska identiteten. Om man accepterar att lagarna formas av samhällets och statens moraluppfattning leder det rimligen till att de kan ses som en indikator dels på hur kurderna påverkas av lagarna samt även på hur de oskrivna lagarna och den turkiska majoritetens agerande påverkar kurderna. Detsamma gäller givetvis även för det svenska samhället och den svenska staten.
På grund av Turkiets strävan efter medlemskap i den Europeiska Unionen har man på senare tid infört en del förändringar i lagstiftningen. Det gör att gällande lag på ett bättre sätt tillgodoser kurdernas rättigheter. De lagändringarna kämpar för att få genomslag i det praktiska livet. Ett problem är att den bland folkflertalet rådande ideologiska grundsynen innebär att det är tveksamt om lagändringarna får någon praktisk effekt. Utrikesminister Anna Lind ställer sig tveksam till det. Hon menar att ”På papperet har vissa reformer gjorts. Dock vittnar mina många kontakter med kurdiska företrädare om att mycket litet hänt på marken.” (Aftonbladet, 8/5 2002). På grund av den osäkerheten kommer texten att referera både till gällande och till avskaffad lagstiftning.

Den svenska Regeringsformens (RF) andra kapitel behandlar de grundläggande fri- och rättigheterna. RF 2: 1 p.1 behandlar till exempel skyddet av yttrandefriheten. Där stadgas att varje medborgare är tillförsäkrad yttrandefrihet. RF 2: 12 behandlar under vilka omständigheter man kan inskränka denna. Grundreglerna är att inskränkningarna måste vara proportionella, ej hota den fria åsiktsbildningen samt bara får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Tryckfrihetsförordningen (TF) behandlar rätten att ge ut skrifter. Dess portalparagraf, TF 2: 1, stadgar att varje medborgare har rätt att utan hinder ge ut skrifter. Andra stycket i samma paragraf behandlar mer specifikt rätten att till säkerhetsställandet av fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar och meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. TF 2: 2 stadgar att staten inte på något sätt kan granska en skrift innan tryckning, hindra tryckningen eller utgivningen eller spridningen av skriften bland allmänheten.
Den turkiska lagstiftningen inskränker på flera håll yttrandefriheten. Strafflagens artikel 159 stadgar till exempel att man om man förolämpar eller förlöjligar turkiskhet, republiken, parlamentet, regeringen, statens ministrar, statens militär- och säkerhetsstyrkor eller rättssystemets moraliska personlighet kan dömas till upp till sex års fängelse. (Salih 1999: 13)
Den ”moraliska personligheten” är en märklig abstraktion som borde vara svår att analysera på ett djupare plan.
Strafflagens artikel 312.2 förbjuder ”eggelse av folk”. Den har varit flitigt använd för att åtala de som skrivit om eller initierat debatt om kurdfrågan (Salih 1999: 13f)
RF 2: 15 stadgar att lag eller annan föreskrift ej får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Det innebär att man erkänner existensen av minoriteter och att medborgarna inte skall missgynnas på grund av sin minoritetsställning.
Den turkiska lagen stadgar enligt artikel 24 i 1961 års konstitution att varje individ som är bunden till den turkiska staten genom medborgarskapets band är turk (Salih 2000: 32). Det betyder att den turkiska lagstiftningen inte ser den etniska tillhörigheten som ett kriterium för att dela in befolkningen. Det innebär även att man inte erkänner några rättigheter till minoriteter eftersom de per definition inte tillåts existera. Den turkiske sociologen Ismail Besikci reflekterar över det faktumet och menar att Turkiet och andra stater i området behandlar kurderna till och med sämre än de gamla kolonialmakterna behandlade sina kolonier. Detta beroende på att kolonierna i alla fall tillerkändes en viss ställning medan Turkiet förnekar kurdernas identitet och inte tillerkänner dem någon status alls (Tayfun 1998: 13f).

Språket är en av de faktorer som på ett tydligt sätt markerar etnisk tillhörighet och identitet. Det gör att möjligheten att uttrycka sig och studera på sitt modersmål blir väldigt viktigt för identitetsutvecklingen. Den svenska regeringen anser bland annat av detta skäl att det är viktigt att invandrarelever ges en kvalitativt god modersmålsundervisning (prop. 1996/97: 110: 27). Den andel av eleverna som fick modersmålsundervisning i grundskolan uppgick läsåret 1995/96 till cirka 55 procent. Motsvarande andel i gymnasieskolan var ungefär 37 procent (prop. 1996/97: 110: 23f).
Grundskoleförordningen (SFS 1994: 1194) behandlar i paragraferna 2: 7 och 2: 9-14 samt 5: 2-3 grundskoleelevernas rätt till modersmålsundervisning och särskilda stödinsatser. I paragraf 2: 9 stadgas att eleven har rätt till modersmålsundervisning som ämne om eleven har grundläggande kunskaper i språket samt önskar få sådan undervisning. Paragraf 5: 2 stadgar att eleven skall få studiehandledning på modersmålet om han eller hon behöver det.
Gymnasieförordningen (SFS 1992: 394) berör modersmålsundervisningen i paragraferna 5: 7-13 samt i 8: 5-6. Modersmålet behandlas här på ett liknande sätt som i grundskoleförordningen och det är tydligt att ambitionen är att möjliggöra modersmålsundervisning inom ramen för den svenska skolan. Paragraf 5: 7 stadgar att gymnasieeleven har rätt till modersmålsundervisning om han eller hon har goda kunskaper i modersmålet och önskar få sådan undervisning. Paragraf 8: 5 stadgar att eleven skall få studiehandledning på modersmålet om han eller hon behöver det.

I Turkiet har kurdiskan en omstridd ställning. Den turkiska regimen har under den senaste statsordningen försökt undertrycka kurdiskans ställning som ett språk inom nationen. Under de senaste åren har dock en förändring börjat ske och den turkiska lagstiftningen har liberaliserats. Frågan är om det rör sig om en reell détente eller om förändringarna bara är ett spel för gallerierna.
Artikel 3 i den turkiska konstitutionen från 1961 deklarerar att turkiska är landets officiella språk. Artikel 42.9 stadgar att ”Förutom turkiska skall inga andra språk studeras av eller läras ut till turkiska medborgare som modersmål vid någon språk-, undervisnings- eller läroinstitution” (Salih 1999: 14) Denna förordning var en del i skapandet av den turkiska nationen. Genom att homogenisera språkanvändningen inom landet ville man uppnå större enighet och likriktning. Det nationella säkerhetsrådet beviljade tidigare undantag för ett par språk. Dessa inkluderade engelska, franska, tyska, ryska, italienska, spanska, arabiska, japanska och kinesiska (Salih 1999: 21). Under senare tid har man även gjort ett undantag för kurdiskan.

Det är tydligt att den svenska och den turkiska inställningen till kurderna och kurdiskan skiljer sig åt. Det genomgående intrycket är att svensk lagstiftning strävar efter att erkänna och understödja kurdernas utveckling. De turkiska myndigheterna verkar vara lika angelägna om att föra fram en enhetlig turkiskhet. Den inställning de olika staterna har borde få en effekt på hur den kurdiska identiteten utvecklas.
Ett scenario är att den kurdiska identiteten utraderas på grund av den turkiska statens politik. I en annan del av uppsatsen diskuteras det i samband med diasporans roll i återuppväckelsen av det kurdiska språket. Där visas hur andra generationens kurdiska invandrare i Tyskland influerade sina föräldrar att lära sig kurdiska trots att dessa på grund av den förda politiken hade turkiska som modersmål.
Ett annat scenario är att själva det faktum att man försöker undertrycka kurdiskan och den kurdiska identiteten blir en anledning till revolt. Det illustreras genom det som skedde år 1991 när det kurdiska partiet HEP: s ledamöter skulle sväras in i den turkiska nationalförsamlingen. En av delegaterna, Leyla Zana, manifesterade sitt motstånd genom att bära de kurdiska färgerna (röd, gul och grön) och tala kurdiska i direktsändning (Salih 1999: 17). Detta kan ses som en reaktion mot det förtryck turkiska staten och dess lagstiftning utövar.
Den 9 november 2001 startades en kurdisk kampanj i Turkiet. Man krävde att turkiska staten erkände kurdernas rätt till sin kultur och till sitt modersmål. Efter några månader spred sig den här idén till kurdiska universitetsstudenter över hela Turkiet. Man gjorde en namninsamling för att visa att kurderna krävde kurdiskspråkig undervisning. Detta ledde till en våldsam motreaktion från säkerhetsstyrkornas sida. Trots det spreds kampanjen ner i åldrarna och pågick snart även på gymnasieskolor i kurdiska områden. Den pågår ännu. (Hassan Qazi ).
Frågan om vilken effekt en mer liberal lagstiftning har är än mer komplex. Det faktum att man har rätt till åsiktsfrihet och språkundervisning borde gynna den kurdiska identitetsbildningen. Frågan är hur stor påverkan det innebär jämfört med de andra influenser som livet i en ny miljö för med sig. De språkliga och kulturella influenser som livet i Sverige leder till borde vara av större betydelse än de möjligheter till kurdisk undervisning och opinionsbildning som också erbjuds. Samtidigt är det tydligt att kurderna haft stor nytta av till exempel möjligheten att publicera kurdiska böcker och föra politiska diskussioner.
Sammanfattningsvis så kan man hävda att lagstiftningens inverkan på identiteten är en del av de saker som formar den kurdiska identiteten. På ett indirekt sätt lägger den grunden för hur kurdiskheten skall utvecklas och formas. Den har till exempel gett kurder från olika delar av kurdistan möjligheten att skapa en gemensam identitet.


Kemalismen och dess inverkan på den turkiska rättsordningen

I ljuset av den ovanstående studien av turkisk lagstiftning finns det anledning att diskutera den ideologiska och historiska bakgrunden till den turkiska statsapparaten. Turkiet skapades ur askan av det gamla Ottomanska imperiet. Det gjorde att Kemalismen och den moderna turkiska staten utformades på ett visst sätt.
Det Ottomanska väldet karakteriserades av sin etniska pluralism (McDowall 2000: 1). Det som band samman imperiet var en gemensam muslimsk tro. Då de nya turkiska ledarna skulle skapa det nya Turkiet var det därför naturligt att de som en motreaktion mot det gamla väldet valde en sekulariserad och nationalistisk väg. Denna byggde på en falsk dikotomi mellan öst och väst som delade in världen i två motstående delar. Dessa var väst som stod för enhet och sekularisering samt öst som stod för mystisk religiositet och pluralism. Arnold Toynbee beskrev 1925 den turkiska nationens uppkomst som ett totalt förnekande av en civilisation och sätt att leva till förmån för ett annat (Waxman 1998: 6)
Den nya nationalistiska staten skapade en officiell turkisk identitet som inte kunde inkludera minoriteter. Den turkiska identiteten skulle inte längre grundas på religion eller pluralism utan på en socialt skapad tillhörighet och etnicitet (McDowall 2000: 1). Denna inställning återspeglas i den ovan nämnda artikel 24 i 1961 års konstitution. Ayse Kadioglu uttrycker det som att ”The Republican State which fostered a Jacobin mentality, led to the creation of an official, monolithic, absolute Turkish identity either by suppressing or by ignoring the multiple identities that came to be imprisoned in the periphery.” (Waxman 1998: 6)
Att man ville skapa en ny ”turkiskhet” ledde naturligtvis till att man genom lagstiftningen skapade regler som missgynnade minoriteterna. Dessa förnekades sina rättigheter och existens i ett försök att bygga den homogena nationen.
Bakgrunden och orsaken till den repressiva turkiska lagstiftningen kan alltså sökas i själva grundvalarna till den turkiska staten. Lagarna är produkten av det historiska skeende som ledde fram till den turkiska republiken. Just nu är Turkiet dock mitt inne i en utveckling som verkar leda till en mer liberal normgivning och det finns utsikter för stora rättsreformer. Det blir intressant att i framtiden se hur den turkiska staten hanterar sin historia. Det kommer att ha en avgörande inverkan på hur den och dess medborgares identitet omformas.


Kurder i Diaspora

På 1960-talet utvandrade kurder från Turkiet som gästarbetare till Europa. De begav sig i stor utsträckning till Tyskland. I början av 80-talet återupptogs migrationen, denna gång beroende på den problematiska situationen i hela Kurdistan. Idag bor en stor del av alla kurder utanför Kurdistan. Fram till 1970-talet presenterade de kurder som bodde i Tyskland inte sig själva som kurder utan som turkar. Detta berodde på återspeglingen av den turkiska statens officiella doktrin att varje turkisk medborgare är turk. ”Only gradually did these immigrants in Europe rediscover or dare to emphasize their kurdish identity.” (Bruinessen 1999: 10). Påverkan av den europeiska miljön och den frihet som de upplevde i diaspora samt händelserna och kriget i Kurdistan har väckt kurdernas nationella känslor. Bildandet av Kurdistans Arbetarpartiets (PKK) gerillarörelse i mitten av 1980-talet har även det haft sin inverkan och förstärkt kurdernas gemensamma identitet.
Hassanpour förutspådde att den andra generationen av kurdiska flyktingar skulle bli assimilerade i de dominerande språk och kulturer de mötte i Europa. Assimilationen skulle ske bland annat genom att den andra generationens kurder glömde sitt modersmål. ”While the long term political and cultural impact of the diaspora on the future of Kurdistan may be significant, it is already apparent the cultural and linguistic activity will be affected by language loss in the second generation.” (Hassanpour 1992: 454).
På grund av politiska och nationalistiska skäl blev det dock inte som Hassanpour förutsåg.
PKK inspirerade under 1990-talets början en ungdomsrörelse till att arbeta för att förstärka den kurdiska identiteten. Den bestod huvudsakligen av kurdiska ungdomar boende i Tyskland.
De kurdiska ungdomarna var aktiva i kurdiska föreningar och deltog i prokurdiska demonstrationer även om de inte kunde prata kurdiska. De presenterade sig som kurder på det tyska eller turkiska språket. Stora kurdiska demonstrationer med ibland upp till 200 000 personer vittnar om att andra generationens invandrarkurder blev mer medvetna om sin etniska tillhörighet och sin kurdiska identitet. Man började även i allt större utsträckning att använda kurdiskan i olika sammanhang. Man kan utan större problem hålla med Bruinessen då han hävdar att: ”Many parents returned to their kurdish roots under the influence of their children.” (Bruinessen 1999: 11). Kurdernas fria aktiviteter i diasporan långt från turkiska lagar och hinder gjorde att man kunde påbörja byggandet av en nation oberoende av det kurdiska territoriet. Det gjordes genom bildandet av institutioner, föreningar, kulturella verksamheter, radio- och tv-sändningar samt utgivningen av tusentals böcker och tidningar på kurdiska. Diasporan möjliggjorde den nation som var förbjuden i hemlandet.
Kurderna i diaspora har spelat stor roll när gäller internationaliseringen av kurdfrågan. Bruinessen påpekar att ”…the kurdish diaspora abroad has begun to play an increasingly significant role in internationalising the kurdishs question and in placing it on European and American government agendas” (Bruinessen 1999: 3). Det faktum att det i Tyskland bor mer än 600 000 kurder har haft en inverkan på den europeiska politiken och samhällslivet. Ett exempel på det är att kurderna lyckats få in en representant i Europaparlamentet. Hon heter Uca Feleknas och representerar Tyskland genom partiet The Confederal Group of the European United Left/ Nordic Green Left. Det finns goda skäl att tro att hon kommer att kunna ha en direkt inverkan på den politik som förs gällande kurdfrågan. Bland annat är hon medlem i den europaparlamentariska kommitté som arbetar tillsammans med det turkiska parlamentet

MEDYA-TV

1995 sändes för första gången i historien kurdiska satellitsändningar. Det skedde via sändningar från London riktade till Kurdistan och exilkurder i Europa. Nyheten om uppkomsten av denna satellit-tv spred sig snabbt hos alla kurder världen över. TV-kanalen, med den kurdiska flaggan som sin symbol, har öppnat upp för en ny diskussion med nya synvinklar på kurdfrågan. Dr Amir Hassanpour, en kulturforskare verksam i Kanada, menar att MEDYA-TV skapar kurdisk självständighet. Han har liknat den vid självstyre på himlen och menade att den var en viktig del i nationsbildningen (Hassanpour 1998: 53ff). Det sägs att PKK, nuvarande Kongressen för frihet och demokrati i Kurdistan (KADEK), ligger bakom tv-stationen och i hemlighet finansierar den. Detta är dock svårt att belägga. Man följer de regler och anvisningar som finns för medias verksamhet. Vid en analys av dess verksamhet är det dock viktigt att ha detta i åtanke.
Idag ligger MEDYA-TV: s huvudkontor i Paris och den viktigaste studion är belägen i Bryssel. Man bedriver även produktionsverksamhet i städerna Köln, Stockholm och Moskva.
Enligt MEDYA-TV: s chefredaktör består nittio procent av programutbudet av egen produktion. De resterande tio procenten är inköpta och dubbade till kurdiska. MEDYA-TV har 18 timmars sändningstid per dag och sändningarna sker förutom på kurdiska även på turkiska, arabiska, assyriska och engelska (Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999).
___________________________________________________________________________
Tabell 1: Olika programkategorier sända mellan 981001 och 981101

Kategorier Antal Minuter Procent
Dokumentär 9 1561 5 %
Barn 31 2553 6 %
Utbildning 22 1066 3 %
Ungdomar 4 264 1 %
Nyheter 31 5682 17 %
Kvinnor 4 205 1 %
Kultur 20 2100 6 %
Musik 31 7945 24 %
Presentation 31 166 1 %
Historia 29 65 ----
Samhällsliv 24 3028 7 %
Debatt 15 2219 6 %
Religion 9 290 1 %
Dagspolitik 18 1621 5 %
Diverse 26 5682 17 %
Total 266 33560 100 %
Källa: Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999

___________________________________________________________________________

Den största andelen av MEDYA-TV: s sändningar består av musik. En anledning till det är att man genom att visa kurdisk musik och nationella sånger försöker visa kurdisk kultur.
En mycket stor del av programtiden ägnas åt nyheter, debatt och samhällsliv. Det kan ses som att man försöker medvetandegöra den kurdiska aspekten av dessa frågor hos tittarna. Genom att man diskuterar nyheter från ett kurdiskt perspektiv skapar man en möjlighet för kurderna att bli medvetna om de saker som direkt berör dem. En indirekt effekt av detta är att det kurdiska språket utvecklas. Då man diskuterar politik och samhällsfrågor tillförs kurdiskan nya ord och uttryck som kan användas för att diskutera dessa saker i andra kretsar än media. Den politiska debatten i Europa och Kurdistan blir språkligt sett mer nyanserad och dynamisk. Kurdiskan går från att vara ett språk som traditionellt sett endast talas i hemmet till att vara ett språk som används i det offentliga livet.

___________________________________________________________________________Tabell 2: Andel av sändningarna som sker på respektive språk:
Språk Minuter Procent
Kurdiska 25362 76%
Arabiska 500 1%
Turkiska 6523 19%
Assyriska 759 2 %
Engelska 65 -
Laziska 60 -
Ljudlös 291 1%
Total 33560 100%
Källa: Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999
___________________________________________________________________________

Kurdiska är det helt dominerande språket på MEDYA-TV. Mer än tre fjärdedelar av sändningarna sker på kurdiska. Detta kan ses som en del av arbetet för att främja kurdiskan. I tabell 1 syns det att en förhållandevis stor andel av programmen är inriktade mot barn. Även det kan ses som ett medvetet agerande för att stärka kurdiskans ställning. Genom att barnen lär sig kurdiska från tidig ålder blir de mer benägna att prata det genom hela livet.

MEDYA-TV: s sändningar har lett till att den nationella solidariteten stärkts hos kurder och skapat en bro mellan kurder i Kurdistan och kurder i diaspora. Kurder som hade isolerats från varandra genom olika gränsdragningar kan nu se sina fränder från andra delar av kurdistan. Många anser att tv-kanalen har lagt stommen till bildandet av en nation. ”The arrival of med- TV heralds a competition between two nation builders, The Republic of Turkey and the kurdish movement” (Bruinessen 1999: 15).
Uppkomsten av kurdisk tv understödjer även demokratiseringen av Kurdistan. Kurderna ges möjligheten att nå sina mål genom opinionsbildning och diskussion istället för genom väpnad kamp. I MEDYA-TV: s spår har även följt andra kurdiska satellit tv-kanaler Dessa är Kurdistan TV, baserad i staden Hewler i södra Kurdistan, Kurdsat, som har sin bas i staden Solaymanje i samma område och ”Mezopotamya” som sänds från Bryssel i Belgien.
Idag är den nya kommunikationsteknologin inte bara tillänglig för nationella stater utan även en statslös nation som kurderna kan använda sig av den. Kurderna i diaspora har därmed fått chansen att bygga upp sina nationella institutioner och kommunikationscentra. Förutom TV-kanaler använder sig kurderna mycket av Internet. ”Kurds have also been experimenting with the possibilities of the Internet: bulletin boards, e-mail, a news group, mailing lists and a rapidly growing number of websites” (Bruinessen 1999: 15).
Idag finns tusentals avancerade hemsidor med kurdiska nationella symboler exempelvis Kurdistans karta eller kurdisk flagga som gjorts på kurdiska. Varje dag uppdaterar man tiotusentals kurdiska textsidor, ljudband och filmer på Internet.

Kurder och kurdiskans plats i Sverige:

Det är svårt att klarlägga hur många kurder som bor i Sverige eftersom kurder officiellt inte existerar utan är registrerades de hos svenska myndigheter som turkiska, iranska, irakiska eller syriska medborgare.
Enligt Kurdiska Riksförbundet bodde år 1998 cirka 25 000 kurder i Sverige. (Tayfun 1998: 10) De första kurdiska immigranterna kom på 1960-talet till Sveriges industristäder från i huvudsak Turkiet. På 1980- talet ökade antalet kurdiska flyktingar till Sverige från olika delar av Kurdistan. Kurder i Sverige skiljer sig till viss del från kurder i andra europeiska länder som till exempel från Tyskland. Ett exempel på den skillnaden är att det finns ett stort antal kurdiska författare, journalister och andra intellektuella bland de kurdiska flyktingarna i Sverige. ”Sweden does not have a large Turkish workers community, but a relatively large and a relatively highly educated Kurdish refugee community. Especially writers, journalists and other intellectuals chose Sweden as their place of exile” (Bruinessen 1999: 11). Kurdiska författare bildade 1989 ett författarförbund i Sverige. Det går under beteckningen Kurdiska Författarföreningen och hade vid starten 26 medlemmar. I dagsläget har deras antal ökat till litet mer än 40 medlemmar. Sveriges Författarförbund har även det 30 kurdiska medlemmar.
Kulturrådet fördelar sitt stöd till mer än 100 tidningar och tidskrifter på olika språk. Enligt Statens Kulturråd erhöll kurdiska författare sammanlagt 798 000 kronor för publiceringen av sina verk mellan åren 1984 och 1993. Kurdiska språket fick budgetåret 1988/89 det enskilt största bidraget av svenska staten. Under budgetåret 1992/1993 fick kurdiska tidskrifter störst andel av bidragen (Tayfun 1998: 29 ff). I kulturråds stöd till kulturskrifter för invandrare år 2002 fick två kurdiska skrifter ”Birnebun” och ”Kurdistan Studies Journal” tillsammans 75 000 kr i bidrag (Presstödsnämnden 2002: 68).

___________________________________________________________________________
Tabell 3: Antal kurdiska böcker som publicerats i Sverige jämfört med Turkiet:


År

Utgivning i Turkiet Utgivning i Sverige
1971 1 1
1972 - -
1973 - 1
1974 - -
1975 1 -
1976 1 -
1977 1 1
1978 2 1
1979 2 2
1980 - 4
1981 - 13
1982 - 9
1983 - 12
1984 - 10
1985 - 16
1986 - 18
1987 - 16
1988 - 28
1989 - 21
1990 3 22
1991 13 24
1992 20 22
1993 18 27
1994 17 36
1995 13 35
1996 9 47
1997 8 36
Total 109 402
Källa: Tayfun 1998: 42

___________________________________________________________________________

Det finns en markant skillnad mellan det antal böcker som publicerats i Sverige respektive Turkiet under tiden mellan 1971 och 1997. Antalet böcker som givits ut i Sverige under den aktuella tidsperioden är nästan fyra gånger så stort som det antal som publicerats i Turkiet. Detta faktum är antagligen beroende av den inställning som de två staterna har till det kurdiska språket och kulturen. Den lagstiftning och den politik som förs är i Turkiet mer repressiv än i Sverige och det finns anledning att tro att det är det som påverkat publiceringsvolymerna. En bidragande faktor kan vara att många intellektuella och litterärt intresserade kurder har sökt sig till Sverige. Troligare är dock att det är kulturstödet som utgör den viktigaste variabeln. Sveriges stöd till kurdiska publikationer och till själva språket har varit så omfattande att Stockholm ibland kallas ”Kurdistans huvudstad”. (Presstödsnämnden 2002: 59)
Det första kurdiska daghemmet öppnades 1984 och sedan dess har publiceringen av kurdiska barnböcker ökat. ”In 1984, the Swedish government initiated a training program in both Kurmanji and Sorani (De två huvudsakliga kurdiska dialekterna) in the teachers school of Stockholm (Högskolan för lärarutbildning i Stockholm)” (Hassanpour 1992: 333).



Tabell 4: Antalet utgivna kurdiska barnböcker och läroböcker i Sverige på kurmanji åren 1978-1997.
År Barnböcker Läroböcker
1978 1 -
1979 1 -
1980 - -
1981 5 -
1982 4 -
1983 5 1
1984 3 1
1985 6 1
1986 7 -
1987 3 1
1988 6 5
1989 2 1
1990 2 2
1991 3 3
1992 4 -
1993 2 1
1994 9 3
1995 3 -
1996 12 -
1997 10 2
Total 88 21
Källa: Tayfun 1998: 58

___________________________________________________________________________

Mellan åren 1978 till 1997 gavs det ut 88 barnböcker och 21 läromedelsböcker på kurdiska i Sverige.
År 2002 startade skolverket ett projekt för att publicera kurdiska barnböcker på Internet (www.skolverket.se). Detta gjordes för att underlätta för kurdiska barn i Sverige att lära sig kurdiska språket. Om man dessutom tar hänsyn till att kurdisk språkundervisning är förbjudet i länderna Turkiet, Iran och Syrien och att de kurdiska böckerna nu är tillgängliga för kurdiska barn över hela världen kan man konstatera att svenska staten spelar en stor roll för det kurdiska språkets utveckling. Sveriges Radio P2 sänder program på kurdiska 30 minuter i veckan. Dessa program riktar sig inte bara till kurder i Sverige utan via kortvågssändningar når de även Kurdistan. Programmen läggs även ut på Internet och kan på det sättet höras över hela världen.

Sammantaget betyder det ovanstående att kurderna i Sverige funnit en plats där de kan utveckla såväl sina språkliga som sina litterära traditioner. Det innebär även att den kurdiska identiteten förändrats och berikats.

Sammanfattning:

Den här uppsatsen behandlar hur och den kurdiska identiteten förändras när den kommer i kontakt med det svenska och europeiska samhället. Den behandlar även under vilka förutsättningar den identitetsförändringen kan ske. Ambitionen är att genom en belysning av en rad delområden som ligger till grund för identiteten skapa en förståelse för hur identitetsomvandlingen ter sig.
Den teoretiska grunden för uppsatsen är att etniciteten och nationen, nationalismen och den kurdiska diasporan på ett specifikt sätt anger de ramar inom vilken förändringen sker. Etniciteten är något formbart och föränderligt. Nationalismen är sedd som en generell idéströmning som försöker påverka kurderna att vara på ett visst sätt. Diasporan är en beskrivning av den folkvandring som kurderna blivit påtvingade. Den styr de förutsättningar under vilket nationalismen försöker förändra och forma etniciteten. Det faktum att en stor del av kurderna förlorat kontakten med det kurdiska territoriet får vissa följdverkningar. En av dem är att kommunikationens roll vid etnicitets- och nationsbildningen ökar. En annan och viktigare effekt är att kurderna blir påverkade av externa krafter.
Delar av den svenska och den turkiska lagstiftningen jämförs. Den jämförelsen visar att det finns stora skillnader mellan hur de två länderna ser på minoriteter, språket och yttrandefriheten. Turkiet har överlag en mer repressiv inställning till kurderna. Detta beror på den historiska bakgrunden till bildandet av den turkiska republiken. Den skillnad i tolerans som finns mellan Sverige och Turkiet har fått konsekvensen att kurderna i Turkiet blivit mer bestämda och reagerat mot den turkiska majoritetens förtryck. Svensk lagstiftning har lett till att kurderna kommit att skapa en tydligare kurdisk identitet trots de influenser från det svenska samhället som diasporan inneburit.
Den kurdiska diasporan har varit en skådeplats för den nationalistiska kampen. I Tyskland har till exempel nationalismen arbetat som en motkraft mot assimileringen av kurderna i det tyska samhället. Den andra generationens kurder som växte upp i Tyskland blev inspirerade av nationalisterna som bärare av den kurdiska identiteten. Det faktum att kurderna lever mitt i Europa har även varit en bidragande orsak till att kurdfrågan har lyfts upp på den internationella arenan
Den kurdiska litteraturen har i Sverige upplevt ett uppsving. Till exempel finns det ett kurdiskt författarförbund och det antal kurdiska böcker som givits ut i Sverige de senaste decennierna är nästan fyra gånger så stort som det antal som givits ut i Turkiet. Detta innebär i sig en förändring av den kurdiska identiteten då den tillförts en ny arena för litterär utveckling.
Den moderna kommunikationsteknologin innebär en stor förändring när det gäller möjligheten till skapandet av den kurdiska nationen. Kurderna har använt en satellitkanal för att skapa och forma den kurdiska etniciteten. Genom dess inflytande har kurdiskan standardiserats och blivit ett språk som fått en större del i det officiella och politiska livet.
Sammanfattningsvis kan det återigen påpekas att den kurdiska etniciteten lika litet som någon annan etnicitet är något givet. Den situation de befinner sig i och den historia de har gemensam har format deras självuppfattning och reella uppfattning om sig själva. Det faktum att många kurder tvingats lämna sina hem är avskyvärt.
Den här uppsatsen bildar förhoppningsvis en liten del i det arbete som krävs för att studera kurderna och deras situation. Det behövs mer forskning på området.

Käll- och Litteraturförteckning

Källor:

Aftonbladet 2002-05-08
Grundskoleförordningen SFS 1994: 1194
Gymnasieförordningen SFS 1992:394
Hassanpour, Amir, Möte på kurdiska föreningen i Uppsala, våren 1998
Hassanpour, Amir, "Satellite footprints as national borders: Med-TV and the extraterritoriality of state sovereignty," Journal of Muslim Minority Affairs, Vol. 18, Nr.1, 1998, sid. 53-72.
Med Broadcasting Ltd, Bryssel, arkivsökning 1999
Presstödsnämnden, Minoriteternas medier, Stockholm, September 2002
Proposition 1996/97: 110
Qazi, Hassan, Förfrågan via e-mail 3/1 2003
Regeringsformen SFS 1998: 1437
SOS-rapport 1999:6
Tryckfrihetsförordningen SFS 1998: 1438

Litteratur:

Van Bruinessen, Martin, 1999. The Kurds in movement: Migrations, Mobilisations, communikations and The Globalisation of the kurdish question, Tokyo: IASP University of Tokyo.
Castles, Steven & Miller, Mark J, 1998. The Age of Migration – International Population Movements in the Modern World. Wiltshire: Palgrave Publishers Ltd.
Guibernau, M, 1997. The ethnicity: Nationalism, Multiculturalism and Migration. Kompendium, Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
Hassanpour, Amir, 1992. Nationalism and Language in Kurdistan 1918- 1985. San Francisco: University Press San Francisco
Romanucci, L, 1995. Ethnic Identity: Creation, Conflict and Accomendation. Kompendium, Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
Gellner, Ernest, 1983. Nations and Nationalism. Worcester: Blackwell
McDowall, David, 2000. The modern History of the Kurds. Loughborough: I. B. Tauris
Rex, J. 1985. Race and Ethnicity. Kompendium, Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
Salih, Khaled, 1999. Kurdfrågan i Turkiet. Kalmar: Utrikespolitiska Institutet
Salih Khaled, 2000. Kurdfrågan en bakgrund, Stockholm: Norstedts
Svanberg, Ingvar & Tydén, Mattias, 1992. Tusen år av invandring – En svensk kulturhistoria. Värnamo: Bokförlaget Arena.
Tayfun, M, 1998. Kurdiskt författarskap och kurdisk bokutgivning, (bakgrund, villkor, betydelse) Stockholm: Apek Förlag
Tägil, Sven (red.), 1993. Den Problematiska Etniciteten – Nationalism, Migration och Samhällsomvandling. Malmö: Lund University Press
Waxman, Dov, 1998. Turkey´s Identity Crises: Domestic Discord and Foreign Policy. Warwickshire: RISCT